<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>Lejonvrål Feed</title><link>http://blog.diadoker.se/</link><description>Iakttagelser och funderingar som triggas av händelser i världen runt omkring mig.</description><item><title>Själen, ett universiellt fenomen i universum?</title><link>http://iloapp.diadoker.se/blog/blog?Home&amp;post=27</link><description><![CDATA[ Själen, ett universiellt fenomen i
universum?
 	Själen är svår att beskriva, många beskriver den
som odödlig, att man får en själ när man föds, sedan när man
dör så lämnar själen människan. På detta sätt så vandrar
själen från människa till människa och har inget slut , eller den
vandrar mot nirvana där själen slutar vandra när den kommit dit. 
 	Om själen kommer till människan när man föds så
får det mig att fundera på när föds en människa enligt detta
synsätt. Är det vid befruktnings ögonblicket, eller när man
kommer ut ur livmodern och börjar andas, eller är det när
navelsträngen klipps av och man kopplas loss från moderns kropp. 
 
 Om det är vid
befruktningsögonblicket så finns det ju bara en cell och då måste
rimligtvis själen finnas i varje cell i kroppen, eftersom denna cell
delar sig ett antal gånger och bildar så småningom individen. Då
kan man tänka sig att alla levande varelser har en själ, eftersom
alla har celler. 
 
 	Men om det är när fostret kommer ut ur livmodern och
börjar andas så kan man inte hävda att allt levande har en själ,
eftersom det är ju bara däggdjuren, och viss mån pungdjuren som
har livmoder, alla andra har ju inte detta födelseögonblick. Samma
resonemang blir ju om födelseögonblicket är när navelsträngen
klipps av. 
 	Vissa menar att allting har en själ, inte bara
människan. Då skulle stenar och andra icke levande organismer också
ha en själ. När kan man då tänka sig att själen kommer till
dessa ? Som jag ser det ställer detta till problem att verkligen
förstå vad en själ är. Berg eroderas, får då varje del en själ,
eller hur kan ett hav ha en själ? Har planeter en själ, eller
galaxer? Har universum en själ? 
 Själavandringen mot
nirvana bygger på att själen tillgodogör sig individens karma,
både den negativa och positiva, och när själen har uppnått
nirvana så slutar den att vandra från individ till individ. Denna
karma skulle man kunna tänka sig som den kunskap och erfarenhet som
individen tillskansar sig under sin levnad, och denna vandrar vidare
till nästa individ som själen flyttar till vid individens död.
Detta leder till att den kunskap som människan besitter idag är ett
resultat av denna överföring. Så sådana som t.ex. Einstein,
Newton och Stephen Hawking har fått sina exceptionella kunskaper
genom att de fått själar som har tillräckliga kunskaper som leder
till dessa individers enastående förmåga att tänka fram nya
kunskaper. Detta innebär att människan kommer att bli klokare och
klokare och finna svaren på alla sina frågor så småningom. 
 Om själen finns i alla
celler på allt levande, så undrar man om det finns en gräns hur
mycket själar som finns? Eller är det som med universum och dess
planeter, solar och galaxer, gränsen är så långt borta från vårt
perspektiv att det finns ”oändligt” många själar. Hur är det
vid själavandringen om själen finns i cellerna, kan en människa få
en blommas själ eller själar har en ordning på samma sätt som det
finns olika arter av växter och djur och därför hamnar inte en
blommas själ hos en människa. 
 Om själen ”vandrar
vidare” när en människa dör, kan själen lämna människan före
detta tillstånd om denna individ har en mycket dålig karma.? Då
kanske det finns individer som inte har själ därför att de har
betett sig så illa att karman har fått själen att lämna
individen. Kan denna individ få en ny själ då om individen ändrar
sitt beteende så att en ny själs karma kan acceptera detta? Finns
det ”nya” själar som inte har varit hos någon individ tidigare
och därför inte har fått överföring av kunskap och erfarenheter.
Kan detta vara förklaringen till varför vissa människor har svårt
för att lära sig ny kunskap. 
 Kan själen kommunicera med
andra själar? I så fall är detta förklaringen på telepati. Om
själen finns i alla celler och själen som helhet finns hos en
individ så borde det finnas någon kommunikation mellan alla dessa
celler. Hur kraftig är denna kommunikation? Kan den tänkas att hos
vissa individer är så stark så att telepati uppstår? På hur
långt avstånd når denna kommunikation? Kan vi kommunicera med
andra själar på andra planeter eller galaxer? 
 Om själen kommer till
människan vid födseln enligt när man börjar andas eller när
navelsträngen klipps av, så undrar man var den tar sin boning då?
Då är det ju inte rimligt att anta att den finns i alla celler,
utan den borde finnas i något organ i kroppen. Vilket organ då?
Hjärtat eller hjärnan? Eller något annat organ. För mig verkar
det mest sannolika då att det är hjärnan, eftersom det är där
våra tankar finns, våra minnen och erfarenheter.  Någon forskare har
konstaterat att när en människa dör så försvinner en viss mängd
av dennes vikt, det är några gram. Detta skulle då vara själen
som lämnar kroppen. Om detta skulle vara riktigt så består själen
av materia, eftersom den har en vikt. Om själen lagrar minnen och
erfarenheter och överför dessa till nästa individ. Väger då
olika själar olika mycket beroende på hur många individer som
själen har varit hos tidigare? Om själen består av materia,
eftersom den har en vikt, så undrar man vad denna materia består
av. Vi har det periodiska systemet med de grundämnen som finns på
jorden, är det något av dessa ämnen som själen består av? Vilka
då? Eller är det annan materia som vi inte förstår ännu? Och om
själen består av materia så måste den finnas någonstans i
kroppens organ eller vävnader, vilka då?  Alla dessa funderingar gör
att jag inte tror på det som vissa kallar en själ finns , utan jag 
har en hypotes att själen är en uppfinning av religionen för att
kunna styra och kontrollera människor. Det som finns hos människor
och kanske också hos andra djur, är medvetandet och jaget.
Medvetandet är de tankeprocesser som vi har och som genereras i vår
hjärna. Jaget är att detta medvetande kan identifiera oss som en
individ bland andra individer. 
 ]]></description><pubDate>Wed, 29 Feb 2012 16:09:33 +0100</pubDate><category>Annat</category></item><item><title>Förälskelse</title><link>http://iloapp.diadoker.se/blog/blog?Home&amp;post=26</link><description><![CDATA[  Jag åker kommunalt lite då och då,
och häromdan så steg en vacker och intressant kvinna på bussen.
Jag satt och iakttog henne lite och tänkte att jag skulle kunna bli
förälskad i henne! Senare på kvällen började jag fundera på
varför jag tänkte så, och kom underfund med att det är utseendet
som gör om man blir förälskad eller inte. Nu är detta något som
verkar kontroversiellt, det finns ju de som hävdar att skönhet
kommer inifrån, men det är just det som är poängen, hur man
uppfattar skönhet. Jag har aldrig känt att jag kunnat blir
förälskad i de flesta av de kvinnor som anses vackra i olika
filmer, tävlingar och andra sammanhang. Ta Anne Hathaway,    hon är ju
så underbart vacker, men jag får inga förälskelse vibbar när jag
ser henna på film, TV eller foto.    Däremot med Karin Winther på
kulturnyheterna på SVT, hon har jag blivit förälskad i. Men en
förälskelse måste underhållas om den skall övergå till kärlek,
och när Karin är i rutan och kommer med sitt speciella leende där
hon även ler med ögonen, så känns det som det är avsett för
mig, och det är detta som underhåller min förälskelse. Nu inser
jag ju att det rimligtvis inte är mig som hon tänker på, vi har ju
aldrig träffats så hon vet ju inte vem jag är, men inte desto
mindre, min förälskelse består. 








 För att en förälskelse skall övergå
i kärlek så måste man umgås med personen i fråga för att se om
förälskelsen fördjupas eller försvagas. Detta beror ju, som jag
tidigare sagt, att förälskelsen baseras på utseende, medan kärlek
går mycket djupare och den måste vara ömsesidig. Om den man är
förälskad i inte känner på samma sätt, så blir det ju inte
någon respons och förälskelsen klingar av. Vad som fördjupar
förälskelsen beror på många olika faktorer, respons som sagt, en
viktig sak - kanske den viktigaste, sedan är det personligheten hos
båda som måste fungera ihop, och kanske också huru det sexuella
fungerar. Om förälskelsen fördjupas till kärlek så måste den
också underhållas, och vad som krävs för detta är samma faktorer
som fördjupar förälskelsen till kärlek, och kanske mer som
man upptäcker under tiden. 








 Sedan har vi den kulturella biten,
förlovning och giftermål. Dessa är till för att binda lite mer
formellt kärleken, och så att också omgivningen känner till
förhållandet. När det gäller giftermål så är det också en
juridisk aspekt som inte skall förringas i sken av kärlekens
omtöcknade tillstånd. Men många, mest män, tycks tro att när man
gift sig, så äger man sin partner och kan styra och ställa som man
behagar i förhållandet. Det finns inget säkrare sätt att ta dö
på kärleken än ett sådant synset. Jag tror att det bästa sättet
att underhålla kärleken är att man utvecklas tillsammans, att man
vågar diskutera och ha synpunkter på varandra och att hitta
lösningar, det viktigaste är dock att inte hamna i princip fållan. 








 Vad det är i utseendet som startar
förälskelsen beror på är ens egen syn på vad som är vackert,
för mig är ögonen det viktigaste. Jag tycker att ögonen säger så
mycket om vad en annan person tycker eller anser om en själv, och är
man förälskad så syns det tydligt. Man kan ju bli förälskad i
materiella saker också, och då är det designen, utseendet, som
styr. Men denna typ av förälskelse är helt skild från den som
sker människor emellan. Som framgår på andra ställen på min
webbplats så blev jag förälskad i min motorcykel, och det var helt
utseendet som avgjorde. Sedan att det var en fantastisk maskin rent
tekniskt var ju bara en bonus. 
 ]]></description><pubDate>Wed, 14 Dec 2011 12:48:25 +0100</pubDate><category>Annat</category></item><item><title>Våra domstolars logik.</title><link>http://iloapp.diadoker.se/blog/blog?Home&amp;post=25</link><description><![CDATA[  Häromdan
hörde jag på radion om ett fall där 2 "grabbar" i tjugo
års åldern, hade smygtaget komprometterande bilder på en berusad
kvinna som sov, och deras bilder hade upptäckts i deras datorer av
polisen i samband med undersökningen av ett annat brott som de hade
gjort. 
 
Polisen
anmälde det som sexuellt ofredande, men tingsrätten friade
”grabbarna” från denna anklagelse, därför att kvinnan sov och
var inte medveten om att hon hade blivit utsatt för sexuellt
ofredande. 
 
Vad
f-n är detta för dravel från tingsrättens sida. Tingsrätten
anser tydligen att det skulle vara ett brott om kvinnan var medveten
om att hon blivit utsatt för sexuella trakasserier. Brottet begicks
ju mot kvinnan, och det har väl ingen betydelse om hon sov eller
inte, i princip tycker jag att brottet är grövre när det utfördes
när hon sov, eftersom de utnyttjade hennes tillfälliga omedvetenhet
om deras handlingar. Dessa juridiska krumbukter kan inte vara i
lagstiftarens anda, brott skall beivras. 
 
 ]]></description><pubDate>Sat, 22 Oct 2011 13:27:03 +0200</pubDate><category>Annat</category></item><item><title>Själen, medvetandet och känslorna.</title><link>http://iloapp.diadoker.se/blog/blog?Home&amp;post=24</link><description><![CDATA[  På
skulpturkursen kom vi att prata om "jag"-et och var det
finns, och som vanligt fanns det olika synpunkter på detta. Sedan
veckan därpå, i "Vetenskapens värld" på SVT 2 så var
det ett program om detta och då började jag fundera lite mera kring
det hela. 
 
När
vi föds och upp till ca 0,5-1 års ålder så har vi inget jag,
alltså vi är inte medvetna om att vi finns, jag-et. Genom
experiment på andra djur så har man kommit fram till att
schimpanser och orangutanger också har ett medvetet jag. Men man vet
inte hur det blir till eller om det är en speciell plats i hjärnan
som jag-et finns. Andra experiment visar på att när vi är vakna
och ett litet område i hjärnan stimuleras, så sker det aktiviteter
i stort sett hela hjärnan som svar på detta. Men när vi sover blir
det bara en lokal aktivitet i det område som stimuleras. Ytterligare
andra experiment visar på att hjärnan har aktiviteter ca 6 s före
ett medvetet beslut, alltså vi blir medvetna om beslutet 6 s efter
det att hjärnan ”tagit” beslutet. 
 
Det
finns ingen som säkert kan ange var medvetandet finns i hjärnan,
men vissa av experimenten visar på att det är hela hjärnan som
genom interna kommunikationer med de olika centra som finns i
hjärnan, som ger medvetandet. Man (vetenskapen) är klar över var
många funktioner finns specialiserade i hjärnan genom att studera
personer som har fått skador på hjärnan. Hjärnan tycks också
kunna ”reparera” sig själv genom att andra områden delvis eller
helt kan ta över skadade delars funktioner. 
 
För
min del så tycker jag att det är hela hjärnan som är orsaken till
medvetandet, men att vi inte kan förklara det i detalj hur det sker.
Genom att utnyttja de olika funktioner som hjärnan besitter och
genom att dessa kommunicerar med varandra så skapas en helhet som är
större än delarna. Sedan finns det som vi kallar det undermedvetna,
och det är som jag ser det i princip samma sak som det vanliga
medvetandet men det kommer inte upp till ytan, så att säga, så vi
blir medvetna om det. Det är därför jag tror att det är viktigt
att studera och lära sig så mycket som möjligt så blir även det
undermedvetna bättre på att lösa sina problem på ett bättre och
kanske effektivare sätt. 
 
Ta
till exempel att du sätter dig ner och funderar på hur du skulle
göra när du kör bil och du plötsligt får en annan bil rakt mot
dig i frontalkrocks position. Om du då har funderat på hur du
skulle göra, så är jag övertygad om att du kommer att göra detta
i en sådan situation. Varför då? Jo genom att du har tänkt dig in
i denna situation tidigare känner hjärnan igen sig och väljer det
alternativ som du tänkt ut i förväg, och det är det undermedvetna
som utför denna handling. Du och din hjärna är mycket stressade i
en sådan situation, ditt medvetande blir ”paralyserat” och kan
inte tänka klart. Det undermedvetna fungerar just i sådana
situationer när ditt medvetande inte är ”aktivt”, men använder
samma ”tankeprocess” som ditt aktiva medvetande, och utnyttjar
dina tidigare erfarenheter och lärdomar som finns lagrade i hjärnan. 
 
Själen
då! Ja den ser jag som en ”uppfinning” av religionen för att
motivera människor att vara religiösa! 
 
 
Känslor
är definitioner på olika beteenden som alla människor tycks ha
gemensamt, oberoende av ras, kultur och religion. Känslor som
kärlek, glädje, sorg, rädsla och vrede, ja det finns många saker
som anses som känslor. Känslor är ett sinnestillstånd som en
person befinner sig i och som riktar sig mot objekt utanför personen
ifråga, och genom att visa detta mot andra personer kan få dem att
förstå vad som sker. Vissa känslor är otydligare än andra, men
det brukar inte vara svårt att upptäcka när någon känner rädsla
för något. Men kärlek är mer otydlig, generellt sätt, men om
objektet för kärleken finns nära kan det lättare upptäckas att
personen är kär.  
Jaha,
vad leder detta till? Det är nyttigt att ta sig en funderare över
saker och tings förhållande, och som kanske leder till nya
infallsvinklar till ”gamla” problem. Bemärk att det som
möjliggör medvetande och känslor är stjärnmaterial som har
fogats samman till en komplex väv av molekyler som tillsammans
bildar vår hjärna. Samma material finns överallt i universum och
kan bilda komplexa organismer när de rätta förutsättningarna
finns. 
 ]]></description><pubDate>Wed, 21 Sep 2011 13:56:43 +0200</pubDate><category>Annat</category></item><item><title>Den ekonomiska krisen</title><link>http://iloapp.diadoker.se/blog/blog?Home&amp;post=23</link><description><![CDATA[  	Om man sätter sig ner och funderar
lite kring detta, så kan jag inte komma på någon annan orsak än
att det är politikerna som är grundorsaken till problemet. Varför
det? Jo, det verkar som att alla politiker har som enda mål att bli
omvald för en ny period, och har inte viljan och förmågan att
tänka på varför de har satts att leda sitt lands affärer. Det är
egennyttan som driver dem, eller jag skulle hellre kalla det deras
girighet. 
 	I USA så skyller alla på president Obama som
orsak till det befintliga läget landet befinner sig i. Men då
missar man att det är republikanerna (tea party rörelsen som
aktivaste aktör) som blockerar allt det som Obama föreslår. Det är
anmärkningsvärt att ett land med så många rika invånare inte har
någon som helst solidaritet mellan människorna. Det är väl så
att de flesta av dessa rika har blivit det på grund av att det finns
folk som gör vad som helst för att försörja sig. Räcker inte
lönen, det gör den oftast inte, så har man fler jobb för att få
tillräckligt med pengar för att betala räkningarna. De som tjänar
på denna ordning är just arbetsgivarna som då inte behöver betala
så hög lön till arbetarna och därmed får en högre vinst. 
 	Jag sökte lite på nätet och fick
fram några siffror på hur stort skattetryck det är i USA, och fick
på Wikipedia en siffra på 24 % av bnp. Jämfört med Sverige som
med samma beräkningsgrund har 46,4%. Så hävdar republikanerna att
det inte finns utrymme för skattehöjningar! och då skall man tänka
på att de rika kan göra mer avdrag och därmed minska sitt
skattetryck den vägen. Men girigheten är personifierad i USA, det
gäller att tjäna så mycket pengar som möjligt, även om man inte
hinner spendera dem under sin livstid.  	Grunden för att ett land skall vara
framgångsrikt är att alla invånare känner att de deltager i
välfärden. När detta inte sker så blir det oroligheter som nu i
England, och i flera arabländer.  
 ]]></description><pubDate>Tue, 09 Aug 2011 17:13:15 +0200</pubDate><category>Ekonomi</category></item><item><title>Bantning</title><link>http://iloapp.diadoker.se/blog/blog?Home&amp;post=22</link><description><![CDATA[ Bantning är laddat, det finns ju väldigt många metoder som lanseras i tidningar och TV, och alla vet vad som är bäst. Nu tänkte jag också skriva lite om min syn på bantning.  

Jag börjar med att förklara varför vi går upp i vikt. Det är ett arv från våra förfäder som inte hade jämn tillgång på föda utan det varierade. Ibland var det gott om föda och ibland var det mycket dåligt, vilket gjorde att när det finns gott om föda så äter man upp sig och lägger på hullet för de sämre tiderna då man får använda detta hull. Det är så med alla vilda djur och även våra tamdjur. Om du ger en häst tillgång till föda hela tiden så äter den och blir tjock och fet. Även människan har denna förmåga att bli tjock och fet när man äter för mycket. Men vi har ju genom vår kulturevolution skapat förutsättningar för att ha tillgång till föda hela tiden, alltså inga dåliga tider med knapert eller ingen tillgång till föda.  

Så för vår del gäller att vi kan äta hur mycket vi vill, när vi vill. Viktökningen genom fettbildning uppstår när vi tar in mer energi genom födan än den energi vi förbrukar genom att vara aktiva och röra på oss. Så det handlar om energibalansen, för mycket energi in genom maten så lagrar kroppen detta som fett för sämre tider eftersom vi inte behöver det just nu då vi inte gör av med lika mycket energi. Men dessa sämre tider uppstår normalt inte och därför kommer vi att öka i vikt hela tiden och till sist är vi rejält överviktiga.  

Så  nyckeln är energibalansen , men eftersom alla människor är unika så kan det vara svårt att finna denna balans. Olika födoämnen har olika energiinnehåll, och olika människor kan tillgodogöra sig energin mer eller mindre effektivt från dessa. Så det gäller att finna ut hur det är just för dig, hur bra du är på att tillgodogöra dig energin i de olika födoämnen som du använder. När man har gått upp i vikt genom att man har lagt på sig fett, så har detta skett under en lång tid, kanske 2 år. Då skall man ha som mål att gå ner i vikt på halva den tid som man har ökat i vikt.  

Nu är det här med vikt lite problematiskt, fett väger mindre än muskler, så om du börjar träna för att göra av med energi, så kommer du även att öka din muskelmassa. Då blir inte vågen den rätta mätningen på hur du lyckas minska på dina fettdepåer. Då är hur dina kläder känns på dig en bättre måttstock, till exempel hur många hål man kan minska på livremmen.   

För att behålla sin vikt efter att du bantat dig till din trivselvikt, så gäller det att finna energibalansen för detta. Du kan ju inte fortsätta med att ta in mindre energi än du gör av med, då kommer du att bli för mager. Att var för mager eller för tjock är inte bra ur hälsosynpunkt, utan det gäller att finna sin trivselvikt och den energibalans som håller dig på denna. Som du märker har jag inte angett vilken föda som du skall använda för att gå ner i vikt. Det är som jag tidigare angett, vi är alla unika och det som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Därför får du prova dig fram, men tänk på att inte ha för brått (halva tiden som du ökat i vikt), och tänk på att socker är det som orsakar mest energiöverskott..  

Lycka till.  
 ]]></description><pubDate>Sun, 20 Feb 2011 12:14:15 +0100</pubDate><category>Annat</category></item><item><title>Återkoppling på lagar, beslut och regler</title><link>http://iloapp.diadoker.se/blog/blog?Home&amp;post=21</link><description><![CDATA[ Gång på gång får jag höra eller läsa om att man inte diskuterar enskilda fall. Det gäller politiker som makthavare, när de får ett exempel på hur deras stiftade lagar, beslut och regler får för konsekvenser för medborgarna i vårt land.    Hur tänker dessa politiker och makthavare att de skall få reda på hur deras beslut fungerar? Eller är det så att dessa skrivbordsfantomer har så höga tankar om sig själv att de inte kan tänka sig att ha tagit ett beslut som kan vara dåligt.    Det är genom återkoppling som beslut, regler och lagar kan verifieras och kontrolleras att ändamålet blir som det är tänkt. Genom denna återkoppling så kan justeringar göras så att negativa effekter kan elimineras, eller åtminstone minska i omfattning. Men då måste man tillåta verkligheten att komma till tals genom att lyssna på dem som blir felaktigt eller till och med illa behandlade av besluten. Samtidigt måste det finnas en process som gör det möjligt att förändra beslut så att negativa konsekvenser kommer bort. Denna process finns inte i Sverige! Det finns ingen konsekvens analys av de beslut, regler och lagar som tages, eller så är de som gör dessa analyser inkompetenta. De som är makthavare inom stat, landsting och kommuner har ingen erfarenhet av det de sitter och beslutar om, och verkar inte vara intresserade att lyssna på de som har erfarenheterna.   Den myndighet som idag har mest problem med denna återkoppling är Försäkringskassan. Där är makthavarna helt oförmögna till eftertanke om konsekvenser för den enskilde medborgaren. Det är bara reglerna som räknas, och det är förmodligen en meritförlust att påpeka brister i de regler som används.  
 ]]></description><pubDate>Thu, 16 Sep 2010 09:56:49 +0200</pubDate><category>Politik</category></item><item><title>Privatiseringen</title><link>http://iloapp.diadoker.se/blog/blog?Home&amp;post=20</link><description><![CDATA[ I ett tidigare inlägg tar jag upp detta ämne, men har fortsatt att fundera kring detta.   Jag finner att det kanske är så att anledningen till att privatiseringen blir bättre och effektivare, åtminstone enligt privatiseringsivrarna, därför att då blir det ett aktiebolag som är formen för det privata ägandet, och där är det andra regler hur man skall redovisa verksamheten. Regler som styrs av bokföringslagen, och det finns revisorer som kontrollerar denna bokföring. Men inom stat och kommun är det andra regler som gäller och inte bokföringslagen, och dessa måste vara väldigt dåliga på att spegla verksamheten och ge de styrmedel som behövs för att se var och hur man får ut "mest för pengarna".  Det är ju lika viktigt för skattebetalarna att man får "mest för pengarna" som satsas. För det kan väl inte vara så att de personer som är anställda i privata företag är bättre än de som finns inom stat och kommun? ! När en statlig eller kommunal funktion privatiseras så är det oftast samma personer som anställs som arbetade inom verksamheten innan privatiseringen. Så detta faktum ger att det måste vara något annat som gör privatiseringen så mycket bättre.  Är det någon som har gjort en analys av privatiseringen och dess effekter, och om det är så att det blir bättre? Men i viket fall som helst tror jag att om bokföringslagen hade tillämpats inom stat och kommun så hade styrningen av verksamheten kunnat bli mycket bättre.  
 ]]></description><pubDate>Sun, 18 Jul 2010 22:28:05 +0200</pubDate><category>Politik</category></item><item><title>Svenska språket i idrotten</title><link>http://iloapp.diadoker.se/blog/blog?Home&amp;post=19</link><description><![CDATA[ När någon har gjort en mycket bra insats inom sin idrott och sedan blir intervjuad så beskriver de händelsen som OTROLIG. Detta är för mig obegripligt då dessa idrottare har tränat i regel åravis för att uppnå eller komma så nära sin toppförmåga som möjligt. När de då gör ett personrekord, som kanske också är svenskt, nordiskt, europeiskt eller kanske till och med världsrekord, så är detta inte otroligt, utan mera troligt. Ordet otrolig är en negation av trolig som ju betyder att det är fullt möjligt att utföra något med tanke på förutsättningarna. Förutsättningarna är ju att idrottaren har som mål att just slå sina personrekord, det är ju själva poängen med träningen, att se hur långt man kan nå. När man då gör detta så är det inte otroligt, utan det är mera troligt, speciellt om det sker vid stora tävlingar som ju inspirerar mycket till att prestera på toppen av sin förmåga. Så varför används inte andra ord som beskriver känslan att ha lyckats, som t.ex. underbart, härligt makalöst, fantastiskt o.s.v.  En annan avart är när en idrottare eller ledare får en fråga så börjar de alltid svaret med NEJ, och sedan fortsätter svaret. Varför detta NEJ? Är det för att skydda sig mot feltolkningar, missförstånd eller att man inte skall ha svarat positivt till något som egentligen är negativt. Det låter hur fånigt som helst när ett svar alltid börjar med NEj.  
 ]]></description><pubDate>Thu, 17 Jun 2010 19:15:34 +0200</pubDate><category>Annat</category></item><item><title>Privatisering</title><link>http://iloapp.diadoker.se/blog/blog?Home&amp;post=18</link><description><![CDATA[ Det är så populärt att privatisera allehanda statliga och kommunala tjänster, som t.ex. skolan, apoteket m.m.   Men varför är det bättre att driva dessa tjänster privat?  I rimlighetens namn så är det samma arbete som skall utföras, varför utföres det då bättre i privat regi? Det verkar som att det finns en övertygelse att, om man har det i statlig eller kommunal regi så utför de anställda inte ett fullgott arbete. Men det är ju oftast samma personer som tar över när det blir privat.   Jag kommer att tänka på August Strindbergs roman "Röda rummet" som jag såg på TV i en teateruppsättning. Där var ett avsnitt där huvudpersonen fick ett uppdrag från en statlig myndighet med en stor trave med papper som skulle gås igenom. Efter ett halvår kommer han tillbaks till myndigheten glad i hågen för att ha fullföljt uppdraget, men får världens utskällning istället. Varför då?! Jo om han hade varit en klok och förståndig karl så hade han kunnat hålla på i ett helt år med detta uppdrag, eller till och med i ett och ett halvt år om han varit riktigt smart. Huvudpersonen fick ju betalt för tiden som han "arbetar" och genom att hålla på längre så får man mer betalt. Genom att arbeta så "fort" hade han förstört för myndighetens anställda, så att de nu blev tvungna att arbeta mera och inte kunna sitta med ett uppdrag hur länge som helst.  Dessa privatiseringsivrare har inte kunnat prestera en, för mig åtminstone, förnuftig anledning till att en person jobbar bättre i ett privat företag än i ett statligt/kommunalt. Eller är det så som i Strindbergs röda rummet att man inte skall arbeta effektivt när man är i statlig/kommunal tjänst.   Är det erfarenheter från departementen inom regeringen som politikerna får sina referenser? Eller är det byråkratin inom stat och kommun som är orsaken till denna ståndpunkt.  Om det är byråkratin som är orsaken till att det inte blir lika effektivt i statlig eller kommunal regi så borde man väl ändra på regelsamlingar och annat som orsakar denna byråkrati.  Det är lite som i Orwell´s roman "1984", att sanningen är den som har makten säger.  
 ]]></description><pubDate>Sun, 30 May 2010 15:23:01 +0200</pubDate><category>Politik</category></item></channel>
</rss>
